Gör ett nytt försök
Kategori: Personligt
Jag gör ännu ett försök till att få upp inläggen på facebook.
Kan vara så att förra inlägget inte kom in eftersom jag skrev det på min mobil.
Då väntar vi (eller ja, jag) med spänning på om det fungerar nu.
Idag har varit en dag som gått från relativt kul till mindre kul till fruktansvärd på ja, vad blir det? 7 timmar.
Kul. NEJ!
Alltså jag vet inte hur jag ska mäkta med denna kursen. På TVÅ veckor ska jag/vi i klassen göra följande:
Tillåt mig staka upp i punkter:
- Inlämning av projektplan och essä
- Seminarie om projektplan och essä
- Inlämning av opponentskap+betyg på ett annat pars projektplan till lärare och det paret
- Ha minst två frågor redo på seminariet på de andra parens projektplaner och essän
- Genomföra en intervju var i en grupp om 4
- Sammanställa detta i en mini-paper på 3 word-sidor
- Inlämning av mini-paper
- Seminarie på mini-paper
- Läsa två c-uppsatser
- Seminarie på c-uppsatserna
- Statistiktentamen
Tillåt mig nu återkoppla till text som föregår punkterna:
DETTA SKA GÖRAS INOM RAMEN AV TVÅ VECKOR!!!
TVÅ VECKOR!!!
Det är inte mänskligt och jag kan väl, utan att lämna ut en kvantitativ enkät som alla ska fylla i, generalisera mina känslor till alla människor i klassen och säga att de känner i alla fall ungefär som jag gör nu.
Ibland undrar jag (eller snarare jag undrar överdrivet väldigt ofta) om våra lärare och examinatorer tror att vi är några supermänniskor som typ kan åka tillbaka i tiden och hinna med allt. För det är typ så jag känner att jag måste göra för att faktiskt hinna.
Det ska också tilläggas att jag har noll fritidsintressen och alltså har all tid i världen förutom den tid som ska läggas på föreläsningar och jag känner ändå att allt detta inte kommer hinnas med.
Men eftersom det MÅSTE hinnas med så kommer det ju naturligtvis gå med följd av att jag och alla i klassen kommer bli bittra, ogilla (läs hata) vårt program och kommer vara utbrända innan vi ens sniffat lite på arbetsmarknadens ena ände. Skitbra upplägg Linnéuniversitetet, verkligen skitbra upplägg.
Men jag antar att vi förbereds inför sjuksköterskans roll som den stressiga arbetsledaren som ändå har koll på läget.
Frågan är om vi kommer ha koll. Jag blir snarare avskräckt från den arbetsmarknaden. Men jag tappar inte modet. Jag har en arbetsplats som jag gärna vill arbeta på och som jag har stor chans att få jobb på där kollegorna är underbara och tar hand om varandra.
Önskar bara att våra lärare kunde tänka lite i den andan. Synd det.
Imorn åker jag till Stockholm med Malin. Vi ska hälsa på Martina där över helgen. Malin och Martina är för övrigt mina kära vänner som jag hittade i ett klassrum på Teknikum när jag läste där på gymnasiet.
Jag har för övrigt inte varit i Stockholm innan. Blir spännande. Även om jag måste ha uppsatser med mig att läsa (se ovan uppradade punkter).
Nähä, då får vi väl se om detta lyckas komma ut på facebook annars ger jag upp och får promota bloggen på annat sätt.
(P.S. för er som inte vet vad en projektplan är ska skattas sig lyckliga. Tänk er projektarbetet i trean på gymnasiet. Ta bort resultatet och diskussionen. Lägg till teoretisk referensram, tänkt redovisningsform och en massa annat flummig skit om vetenskapsteori, livsvärldar hit och dit samt hermeneutiska perspektiv så har du en projektplan färdig (ska lämnas in efter typ en vecka från det att du fått reda på vad det är). En essä är ännu flummigare så det ska jag inte ens försöka förklara för jag fattar knappt själv vad det är men ändå har jag skrivit ihop en med min kära projektkamrat Patricia).
